Ofrivilligt vemod

 

 

 

Jag har spenderat tio dagars semester i Stockholm, något som slitit på min mentala hälsa. Som avbrott från Lundström on tour, bjuds ni här på kärleksförklaringar från en just nu olycklig tyska.

Till familjen jag inte valt. Hur säger jag det jag inte vet. För jag vet inte hur eller vad jag skulle vara om jag inte hade er som permanent inslag i mitt liv. Jag uppskattar er inte, jag bjuder inte in er i mitt liv, jag tar sällan del av ert. Jag behandla er inte som jag borde. Men ni är ändå alltid där, om jag vill det eller ej. Er kärlek är ofrånkomlig. Jag lever ur den.

11143524_10203988750187197_3696058867904834858_n

Till familjen jag har valt. Jag valde att ge er allt jag har, för att ni är de mest fantastiska människor som jag har träffat, och att ha er i mitt liv var nödvändigt. Ni ger mig lycka. Jag valde er, och ni valde mig. För en flicka utan förtroende var detta obegripligt och livsviktigt. Jag önskar att jag kunde ger er världen.

22029_10203988750227198_4478681424926473254_n

Till dig. Ur allt som hänt, älskar jag dig.

Låt oss nu dränka sorgerna; nästa stopp på Fredsfurstens Booze Cruise – Frankfurt am Main.

Hedvig Nordling

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *